Ljuset återvänder…
Det är ljuvligt att åter både se och känna solen efter två regntunga dagar. Vi prickade in vårt besök hos Kalle, Maria och Tim helt rätt. Skönt med en luftig och torr lägenhet då vädret är som det är… Tack för all service! Vi ses i skärgården till helgen.
Det var fler båtar som åkte förbi i natt. Av ljudet att döma tror man att de ska lägga till mot lilla Qinoa. Och sedan plask-dunk och en studs in i kajen. Fendertarna får skydda Qinoas fribord med all den luft de har… Det blir många uppvaknanden men vad gör det egentligen. Vi behöver ju inte stiga upp och gå till jobbet. Vår närmaste uppgift är att passera Danviksbron då de öppnar vid 9:30. Sedan seglar vi ut till ”friheten” i skärgården…
Mycket ljus även nattetid… Bilden tagen mot Danviksbron.
Som sagt, solen gör skillnad. Kibben kollar in tänkta natthamnar för kvällen. Suger i sig solvärmen som surikaterna i Afrika. Solcellen suger i sig, inte solvärmen, utan solljuset och skickar in några efterlängtade Ah till de ”törstiga” batterierna…
En njuter av värmen, den andra ”njuter” av ljuset…
Dags att kasta loss. Det är en bit upp till kajkanten, även om vattennivån stigit med någon decimeter under lågtryckspassagen.
Qinoas natthamn de senaste två dygnen…
Qinoa låg mellan de två båtarna som syns på bilden. Allting ser så mycket trevligare ut i solsken.
Undanvindssegling, enkelt och fördelaktigt. Ingen brådska, inget direkt mål. ”Vi mötte Lassie”… nej men vi mötte en av Sveriges största segelbåtar, om inte den största. Hyundai, som är 30.5 meter lång och med en höjd av 40 meter. Tänk att dess köl väger 13 ton. Hela Qinoa med ”all inclusive” väger 6.5 ton…
Hyundai kan toppa 30 knop. Kalle seglade med detta ”monster” till St Petersburg för några år sedan.
Vi seglade förbi Stora Ekholmen, syd om Vaxholm, som verkar ha blivit eftersatt gällande samtliga hus på ön. Vad är meningen?
Samtliga gamla fina hus ser halvruttna ut…
Vidare förbi Vaxholms Kastell. I söndags seglade vi igenom Oxdjupet, öster om Rindö. Gustav Wasa fyllde igen Oxdjupet, under 300 år, för att tvinga fartygen passera Kodjupet och Vaxholm, som var enkelt att kontrollera. Då Kodjupet blev för litet för de större fartygen började man rensa Oxdjupet. Det tog 30 år.
Det blev Storön NO om Grinda. Åter igen en bra plats tack vare hamnböckerna, där författarna handlodat områden med mörkblå färg på sjökorten (0-3 meters djup). Vi ligger på mörkblått enligt sjökortet men ankaret fälldes på 11 meters djup. Det finns mycket och många områden att mäta upp…
Medan solen fortfarande strålar på oss ovanför trädtopparna tar vi ett snabbdopp i det 13,5-gradiga vattnet. Skönt att ”spola av sig” resdammet från Stockholm. Det gäller att passa på medan solen skiner och vi är varma efter tilläggningen…
Norra viken på Storön
På den sedvanliga promenaden efter middagen tänkte vi plocka blåbär. Men det fanns inga sådana bär att plocka. Inte heller svamp. Därför kunde vi med gott samvete undersöka strandlinjen utan att gå miste om vare sig svampsås eller sylt…
På väg tillbaks till båten träffade vi på en stor vårtbitare.
Vi har sett ett 15-tal segelbåtar idag. En vardag i slutet av augusti. Skulle tro att somliga ägare har samma hårfärg som vi…
Just nu funderar vi på om vi ska flytta oss eftersom vinden inte kommer att avta under natten och det drar onödigt mycket in i viken. Och nu har vi flyttat. Vi ligger med fören västerut, bakom båten som svajankrar bakom oss på bilden ovan. Nu får vi solsken i sittbrunnen i morgon… Längtar redan till frukosten…
Hälsningar från Stockholms skärgård igen…